forte no pinchu!

I det ögonblicket var iallafall Lisas visitkorts-problem löst... med besked.

Forteccino

Vårt kaffeberoende blandat med vår snålhet fick oss att försöka leta upp net-on-net. En butik som är satt för folk som kör bil. Varför skulle vi dit? Vi var i stort behov av en kaffebryggare. Vi är beroende av kaffe. Vi behöver kaffe. Vi dödar för kaffe.

Ett tag var vi verkligen lika LOST som skaparna bakom den tv-serien. Men det slutade lyckligt. Vi hittade butiken. De hade automater med mineralvatten. Och vi hittade en kaffebryggare. Och vi tog bussen hem.

Sen glufsade vi nutella. Teh end!

forte i färg för DANSEN (och hösten)

Vad har hänt med forte? Kanske du undrar. Gör de inget nuförtiden? Jo, det gör vi visst! I söndags satte vi oss ner och satsade på att få klart varsin bild i färg. Seriöst. Med grässtrån och allt. Och det blev toksnyggt. Titta bara!

Först har vi Lisas bild, som blev ett kort till hennes systerdotter som fyller år.
GRATTIS LINNÉA

Sedan har vi Stefs, som var mer en övning i att rita skog, mark och vingar.

Men nu hatar Stef sig själv och vill dö.
Anledningen går att läsa här.

Håhåjaja. Hon lyckas då alltid få till sina bilder så att det ser ut som om karaktärerna dansar. Men dans är kul. Stef funderar faktiskt lite på att kolla in Tangosessionen på kulturdagarna i Malmö. Lisa ska däremot slava och teckna mängagubbar ;D

Festklotter

forte går på fester med andra serietecknare. Stef brukar ha med sitt block. Stef brukar lägga upp en ny sida på blocket och ett gäng tuschpennor. Inga ord behövs innan handling sker.

Först börjar vi med resultatet från Cigaretts senaste releasefest. forte var där, och några andra begåvade tecknare likaså. Först lite randomklotter.

Sedan kom det en självbiografisk klotterserie.

Igår frågade Tomas i Serieettan en annan serieetta om de inte skulle gå ut och ta en öl. Sedan tänkte de, varför inte fråga fler? Tillslut var både alla ettor och tvåor inräknade. Och det blev en utomodentligt trevlig kväll. När sällskapet satte sig på Golden drog Stef fram blocket. Och först blev det en randomsida:

Sedan blev det en stafettserie:

Och... något annat.

Och sen började alla rita könsorgan... Lisa var den enda kvinnan som ritade fitta, och Stef fick (som vanligt) skrämda reaktioner på hur bra hon är på att rita penisar.

Tilläggas kan att det även ritades flitigt på servetter. Men vi orkar inte scanna dem. ;)

I övrigt verkade några av Lisas klasskamrater fått för sig att Stef var något slags underbarn som lyckats gå två år på Serietecknarskolan i Hofors, samt ett år som arbetslös, och nu på Serieskolans etta: blott 20 år gammal! (Svar nej, både Stef och Lisa är 22. Samma bakgrund, omvänd ordning)


Vi kan tyvärr inte skriva ner alla som medverkade på tecknandet. Dels var vi båda på örat och märkte helt enkelt inte vilka som ritade. Sedan har vi inte lärt oss alla namnen ännu. Detta ser vi på forte dock inte som en svaghet. Åh nej. Vi gör det medvetet för att livet ska bli mer överraskande!

Bus&Sprit-klassiker, nu på Youtube!

Ett faktum som få vet om, är att Lisa då och då har för sig menlösa bus som alltid våldför sig på upphovsrätten. Denna sidosyssla kallades Bus&Sprit, och var som mest aktiv runt 2003-2004. Just detta guldkorn återfanns i Optimus Prime (E:\):s gömmor, och är ett exempel på all skit som man kan göra bara man har tillräckligt tråkigt.

Men vi gillar det här klippet. Det har, tillsammans med David Liljemark, citerats flitigt de senaste dagarna.

"Det är svårt"


Bild: Hikaru no Go (japansk tecknad serie från 2001-2003)
Ljud: Lars Winnerbäck Pratar om att Älska (P3 Transit, 16/5 1999)
Totte Ger Järnet (P3, Riskradion - Sagostund ????)

Stålstift

Stef hade tuschlära på schemat i fredags.

Då stötte hon på sin gamla nemesis stålstiftet.

Lisa använder stålstift och bygger sedan upp linjerna med rörpennor. Stef använder nästan bara rörpennor, men har blivit rekommenderad att bemästra stålstift och pensel. Det sägs att alla serietecknare blir mycket bättre när de bemästrat det. Och att bara de riktigt skillade använder pensel. Med undantag för Johan Wanloo som kickar röv på rörpennor(och penselpenna).

forte utmanar... #1

FIGHT #1
FORTE VS ANIMÉ

Svt ska bjuda på tecknade japanska filmer hela natten. Eftersom forte består utav mängatecknare kommer vi givetvis följa detta. Och det vill vi även att ni gör. Svenska tecknare från vår generation och framåt kan nog inte undvika mangaboomen i Sverige och sättet det påverkat vårt tecknande. Så tecknare såsom läsare, bunkra upp dig i soffan och följ en bit vacker historia.

Natten till ära blev seriekollektivet forte utmanade utav seriekollektivet Enheten. Och nu har vi även utmanat Björn Åkerblom, frilansande kulturskribent. Målet är att hålla sig vaken längst. Vinnaren vinner ett gratis internet.

Våga våga våga

6 skäl till att Stef är världens sämsta elev

Jag är rätt kritisk till intrycket jag kanske ger. Sedan slog det mig att jag faktiskt var såhär på Hofors med, och på mitt gymnasium. Oförbätterlig?

Iallafall så kom jag till en långt värre insikt idag. Det är nämligen en sak som lärarna (och flera kollegor) har försökt fråga som jag inte reagerade på förräns nu. Varför stanna i fanzinvärlden? Vad ska det bli av mina serier i marknaden? Och dyl.

Sanningen är: Inte en jävla aning.
Och att "bara" gå år 1 ger en trygghet av att inte behöva bli publicerad(igen) på en gång. Fanzinen är ett trevligt mål, men sen då? Verkligheten är faktiskt riktigt skrämmande. Först idag slog det mig hur läskigt det är, och att det faktiskt går ut på att få folk att läsa och betala för ens serier. Det känns inte så konstigt att jag inte blev klar med boken jag jobbade med. Att inse hur min rädsla fångat mig i det som fick mig att känna mig bekväm gav blandade känslor. Lite undrar jag hur jag vågade mig ut på fanzinmarknaden. Av någon anledning har jag ju sålt en del och fått ett pris också. Mest mest känner jag mig som en jävla lögnare. Eftersom jag brukar försöka uppmuntra folk att följa sina drömmar, och så vågar jag det inte själv.

Jag tog upp det här för Lisa, och hon beskrev det som att bada i kallt vatten. Bättre att hoppa i och få det gjort än att stå på bryggan och tveka.

Så alla som jag uppmuntrat: förlåt, det var först nu som jag upptäckte hur jäkla kallt, mörkt och läskigt det där vattnet är. Men jag lovar iallafall att jag ska göra allt jag kan för att simma.

MvH
Stef Gaines

Östra Promenaden NANA

Om shoujo på seriewiki.
Om NANA på Anime News Network.

Så det sprängs!

Kollektiv och kollektiv, vi är två pers som delar en trea på 118 kvm. (Ja, det är glassigt!) Vi är lika gamla och har båda gått Serie- och Bildberättarprogrammet vid Högskolan i Gävle (Serietecknarskolan i Hofors). Då gick Stef klassen över Lisa, och nu i Malmö så går Lisa klassen över Stef. It's payback time! Heh! Heh! Heh!

Idag frågade Fredrik Strömberg hur det kändes för Stef att dela boende med Lisa, i och med att de båda sökte till År 2, men att bara Lisa kom in. (Serieskolan ringde istället Stef och frågade om hon ville gå ettan) och det är ju ett gyllene tillfälle att berätta hur vårt boende är.

Vi var ju inte så supertajta innan, och att vi sökte bostad ihop var mest en slump. Men just faktumet att vi inte är superbästisar har nog fixat till vårt samboende rejält. För man är mer artig mot varrandra. Tvätten blir tvättad. Att vi dessutom går olika kurser gör även att vi får varsin tid isär.

Vår skolgång är lite olika. Stef går hemifrån tidigare då hennes lektioner börjar 8.30, medan Lisa har närvaro 10.00. Vi hejjar lite på varrandra under skoltid. Och efter skolan träffas vi hemma där vi pratar om dagen och tecknar. I kid you not. Vårt serietecknande slutar inte bara för att vi går hem. Nu sätter vi igång med våra egna projekt(eller okej, bara Stef, eftersom Lisa har sitt projekt som kurs också). I vardagsrummet har vi inrett en gemensam studio med allt vi behöver. Så där sitter vi ungefär resten utav dagen.

Eftersom ingen utav oss vill avbryta sitt revolutionerande serieprojekt för simpla saker är vi rättvisa och gör såklart middagen ihop. Det blir alltid något exprimenterande. Och det blir alltid supergott. Och det blir oftast över till en lunchlåda nästa dag.

I nästa avsnitt: smygtitt på våra fantastiska projekts progress? eller upplyftande prosa om att följa sina drömmar? eller kanske sån där typisk manliga-objekt-porr som bara mängatecknare kan åstakomma? Fortsättning följer.

Ang.
Serien - Stef fick som uppgift att, inspirerat utav en gammal serie, göra en för nutiden. Hon valde Rodolphe Töpffer och ritade om forte Collantes.
"Så det sprängs!" - ett internskämt; Zimeon Lundström - Antila - Bad Boy HJ - back to Zimeon - One Piece-översättningen. And there you have it.

GRATTIS MALMÖ (och internet)

Vi är så stolta över att äntligen vara igång!
Mindre stolta är vi över faktumet att vi hann göra inte mindre än nio porrkluddar av det där paret innan de blev klara för presentation...